Varför agerar inte skolan?

Min systerson på 10 år blir mobbad i skolan av några elever i sin klass nästan dagligen. Barnen säger fula ord och kallar honom saker. Han säger till sin lärare varje gång det händer och även biträdande rektor har fått ta del av händelserna och till och med skolsyster. Varför agerar inte skolan mer om detta? Hur långt ska detta behöva gå egentligen?? Vart kan min syster vända sig till.. Skolan måste sätta stopp för detta. Min fråga är vart är föräldrarna till barnen? Varför har dem inte ett möte om detta och säger att detta inte är okej. Min systerson står på sig och säger ifrån men jag märker på honom att det tar på honom och han mår dåligt. Jag blir så förbannad.              

Mvh Josefin

Kommentarer

  • Hej Josefin,

    Tack för att du tar dig tid och berättar om ditt syskonbarn och hans erfarenheter av mobbning i klassen. Jag beklagar att, trots att han berättar om det som sker och att skolan har kännedom om detta, så upplever han inte att det sker någon förändring. Då det är svårt att veta vad skolan gjort exakt och hur samverkan och kommunikation med dem ser ut så kommer här en sammanfattning av vad skollagen säger att skolan har som uppdrag när det kommer till kännedom om att en elev är utsatt i skolan.

    När skolan får veta att ett barn upplever sig utsatt för kränkningar ska skolan (och den personal ex. lärare, fritidspedagog övrig personal):

    1. Informera rektor om att en elev upplever sig utsatt. Rektor ska i sin tur delge huvudmannen om detta. Sen ska rektor och huvudman (kommunen om det är en kommunal skola och styrelse/ägare om det är en fristående skola) skyndsamt påbörja en utredning, det vill säga: ta reda på varför eleven upplever sig utsatt, hur länge det pågått, vem/vilka som utsätter, på vilket sätt, är det under specifika lektioner/platser under skoldagen, med mera.
    2. När skolan fått en helhetsbild av vad eleven är utsatt för behöver skolan analysera orsakerna till att kränkningarna uppkommer. Vår erfarenhet på Friends är att det är vanligt att skolan oftast utgår och tittar på individperspektivet, det vill säga på den som är utsatt eller den/de som utsätter för att få en förklaring till varför kränkningarna uppkommit. Vår erfarenhet, liksom forskning, menar att kränkningar/mobbning behövs analyseras från fler perspektiv: gruppen/klassen där eleverna går, på skolnivå för att se om det finns strukturer/kulturer  som kan påverka varför kränkningar uppkommer, vilka brister finns det i det förebyggande och främjande arbetet på skolan som gör att kränkningar uppkommer, med mera.
    3. Skolan ska efter att ha analyserat orsaker upprätta en handlingsplan som bygger på korta och långsiktiga åtgärder för att kränkningarna ska upphöra och att arbeta långsiktigt för att förebygga risken att kränkningarna uppkommer i framtiden. I upprättandet av handlingsplanen ska elev och vårdnadshavare vara delaktiga så att det finns en samverkan och kommunikation mellan hem och skola vad gäller åtgärder och om det ger önskad effekt (det vill säga att kränkningarna upphör). Handlingsplanen ska dokumenteras och visa vilka åtgärder som sätts in och vem som ansvarar för att de blir gjorda och när.
      Det är viktigt att åtgärderna följs upp/utvärderas och att eleven får komma tals om åtgärder gett något resultat. Om inte så är det upp till skolan att upprätta nya åtgärder till dess att kränkningarna upphör.
    4. Skollagen kap. 6, som reglerar skolans uppdrag när det kommer till krav på nolltolerans mot alla former av kränkningar, bygger på ett systematiskt arbete. Om det nu är så att kränkningarna inte upphört för barnet och ni upplever att skolan inte vill lyssna på att kränkningarna fortsätter trots åtgärder från skolans sida, så råder vi dig att ta kontakt med huvudmannen, det vill säga skolchefen på kommunen eller styrelsen om det är en fristående skola, och berätta om ditt barns situation. Fråga om  huvudmannen kännedom om detta, vilka resurser som skolan kommer  få för att kränkningarna ska upphöra och barnet ska vara tryggt - varje dag till skolan och under skoldagen?

    Nästa steg, om inga förändringar och åtgärder sker, är att ta kontakt med Skolinspektionen och Barn och Elevombudet (BEO). Till skolinspektionen och BEO kan vårdnadshavare vända sig om skolan inte lyckas få stopp på kränkningarna. Läs mer om BEO och Skolinspektionen här 

    När det kommer till att stötta barns trygghet i skolan och om samverkan mellan hem och skola har vi på Friends skapat en webbkurs för vuxna. Du kan ta del av den här
    Friends

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan ses av alla. Din e-post visas aldrig publikt.