Vuxnas ansvar vid mobbning

Hej,
Jag kan tycka att det ibland känns som om vuxna i alla situationer ibland vänder ryggen vid mobbning. Det kan vara att de inte tycker det angår dem eller att man i en föräldrarposition tänker "Nej, mitt barn är inte mobbat det är nog bara en överdrift hur hen beskriver det" och sen pratar man om det men föräldern visar inte det stödet och engagemanget som barnet behöver.
Är det flera som upplever det här eller är det bara jag?
Skulle gärna vilja eran syn på frågan 😀

Kommentarer

  • Hej Sandra,

    Tack för din fråga. Många gånger kan det vara svårt som förälder att förstå att ens barn är involverad i mobbning och antingen utövar kränkande handlingar eller ”hejar på” eller backar upp när andra kränker någon. Friends erfarenhet är också att det ibland finns föreställningar om att antingen är en elev ”mobbare” eller ”mobbad”. Men verkligheten är oftast mer komplex än så och vi har alla olika roller, i olika grupper och sammanhang. Detta gäller både för barn och vuxna.

    Att vuxna ibland tenderar att förminska barns erfarenheter av mobbning, oavsett om en är utsatt eller utsätter andra för mobbning, är inte heller alltför ovanligt. Även i skolan kan mobbning, olika former av kränkningar eller kränkande jargonger vara normaliserat. Det vill säga, att när det sker så ifrågasätts det inte vilket gör att det blir en del av skolklimatet. För många barn blir tystnad från omgivningen i allmänhet och från vuxenvärlden i synnerhet, ett tecken på ett godkännande.

    Att som vuxen inte synliggöra kränkande beteenden och handlingar eller ifrågasätta kränkande kommentarer leder till att barnen i sin tur inte kommer bryta negativa mönster. Vi vuxna behöver gå först och våga bryta tystnaden, visa på civilkurage och agera när vi ser eller upplever saker som inte är okej.

    Oavsett om vi är vårdnadshavare, lärare eller ledare inom en förening så behöver vi inse att vi är viktiga förebilder för barn och unga. Barn gör ju sällan som vi vuxna säger – utan de gör som vi gör.
    • Det första steget är att ta barnets erfarenheter på allvar, skilj mellan handling och barnet.
    • Lyssna på barnet och ifrågasätt kränkande beteenden och handlingar.
    • Stötta barnet och ge alternativ att agera på ett sätt som främjar och stärker relationer istället för att stjälpa dem.
    • Vi vuxna måste våga se på oss själva i spegeln och ställa frågan: förmedlar jag en schysst värdegrund som bygger på allas lika värde och rätt att växa upp i ett samhälle fri från alla former av mobbning?
    Friends

Kommentera eller skriv ett nytt inlägg

Ditt namn och inlägg kan ses av alla. Din e-post visas aldrig publikt.